kajsashalsoresa

Det finns så mycket tvetydighet i mitt liv. Jag tror och tänker på ett sådant underligt sätt så jag förstår inte vem jag är. För att prata med sig själv är egentligen väldigt konstigt. Att man kan skälla på sig själv, för vem är det som mår dåligt av det... att inte tro på sig själv, där är ju jag som får skit för det.

Jag kan gå ut från lägenheten, tycka att jag är snygg, att folk tittar. Nästa sekund vill jag slå mig själv i huvudet, för varfr skulle de titta på dig, du har ju sett på bilder hur du ser ut, och det är inte något att ha.

Men så får jag ändå den där killen jag ville ha på krogen. Eller en kille i skolan efter mig. Visst blir jag glad men nästa sekund så skrattar jag åt mig själv som kan tro på det. Enda anledningen till att de gillar dig är antagligen för att du var lätt att få. För titta runt omkring dig, varenda tjej är smalare och snyggare.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det får mig inte att må bättre. Men försöker komma fram till hur allt hänger ihop. Visst att jag inte tror på mig själv, eller värdesätter mig själv. Men samtdigt så SER jag ju själv hur jag ser ut, och det är inget att ha. Fakta.