TÄNK IFALL NÅGON SA DE ORDEN TILL MIG. KANSKE JAG INTE SKULLE TRO DEM.


Sprucka fingrar och flagnade nagellack.
En människas liv men en hud utan färg.
En inre kamp om att överlista det yttre.
Spegelbild, en pöl.
Att höra livet från rummen utanför mitt.
Människor som inte tänker som jag, hur gör dom?
hur klarar man en dag utan att bryta ner sig själv?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0