DAGS ATT GLÖMMA?
Bara en glimt, en liten rysning, ett sug i magen. Det var allt jag ville få. En vink om att du fortfarande fanns, ett sms. Hos mig finns du varje dag, varje timma, i varje dröm. Det jag undrar allra mest är om jag finns hos dig?
Jag skickade ett meddelande, väntade, blundade, och så kom ett svar. Bara ett svar, ett par ord fick suget i magen, rysningarna i hela kroppen att komma tillbaka. Den underbaraste känslan i hela världen. Känslan jag velat känna hela hösten. Den pirriga, nervösa, förväntansfulla förälskelsen. Men så... finns det något emellan oss, något som inte räcker fram, känslan jag minns alltid fanns där, känslan av att jag inte räcker till, du är den där perfekta och jag är alldeles för vanlig tjej, som min humor du inte förstår. Humor är det jag alltid letar efter, det är det bästa jag vet. Och igår när du inte förstod, mindes jag hur det var hela våren, när jag inte riktigt kunde vara mig själv, för du var inte på samma plan... Det känns så rätt, du är rätt, men ändå så fel?
Kommentarer
Trackback
