en ros vissnar, en tagg läker

Det där de sa när man man mindre rosar är vackra
men akta dig för taggarna
de betyder något annat när jag är vuxen
det är taggarna som gör mig trygg
en vacker ros är något mer skrämmande


för det är något som kommer vissna


TVETYDIGT

Jag vill göra ett inlägg som inte handlar om mat. Som handlar om mig. Måste förstå att min mat inte är mig.

Det finns så mycket tvetydighet i mitt liv. Jag tror och tänker på ett sådant underligt sätt så jag förstår inte vem jag är. För att prata med sig själv är egentligen väldigt konstigt. Att man kan skälla på sig själv, för vem är det som mår dåligt av det... att inte tro på sig själv, där är ju jag som får skit för det.

Jag kan gå ut från lägenheten, tycka att jag är snygg, att folk tittar. Nästa sekund vill jag slå mig själv i huvudet, för varfr skulle de titta på dig, du har ju sett på bilder hur du ser ut, och det är inte något att ha.
Men så får jag ändå den där killen jag ville ha på krogen. Eller en kille i skolan efter mig. Visst blir jag glad men nästa sekund så skrattar jag åt mig själv som kan tro på det. Enda anledningen till att de gillar dig är antagligen för att du var lätt att få. För titta runt omkring dig, varenda tjej är smalare och snyggare.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det får mig inte att må bättre. Men försöker komma fram till hur allt hänger ihop. Visst att jag inte tror på mig själv, eller värdesätter mig själv. Men samtdigt så SER jag ju själv hur jag ser ut, och det är inget att ha. Fakta.

BOOT CAMP

Här är planen - Att under sex veckor träna skiten ur mig och äta extremt nyttigt. Vet inte vad det kommer ge för resultat på mått eller våg men vet att jag kommer vara så mycket stoltare över mig själv om jag bara kör järnet.
Målet är att köra så hårt jag kan.

Kost: Frukost altenativ -
Smoothie med banan, persika, hallon, funlight, ett ägg och evetuellt yoghurt
Smoothie med mango, banan, fun light, ägg. 1 stor mogen mango
Smoothie av saften av en halv apelsin, saften av lime, flytande honung, naturell yoghurt, lite kokosmjölk
Bananplättar med hallon och kesella/keso
yoghurt med bär/frukt och ägg
Lunch och middag -
här gäller det att tänka vad målet ska ge. Ligger du bra i blodsocker och bara behöver äta för att det är matdags s tänk så lite kalorier som möjligt som mättar, alltså magert protein, sallad med lite dressing. Försök att spara på kolhydraterna ifall du skulle hamna lågt så behöver du inte känna ångest över att behöva äta mer socker. Ta en portion och sen räcker det, planera innan hur mcyket du ska äta och stanna där. Drick sedan vatten/saft när ni sitter kvar vid matbordet.
Vid fika, glass, äta på annan plats så välj de bästa altenativet, du behöver inte äta allt, en bit räcker. Och dra sedan ner på maten resten av dagen.
Motion:
Morgonromenad varje dag. Gå upp runt 8-9 och gå en timme. Rätt så raskt.
Frösk att göra den mesta träning under förmiddagen så är det gjort. Styrkeövningar i en timme. Mage, rumpa, rygg och ben, kondition. Använd nike training, youbtube, träningsbroschyr.
Kväll - promenad eller springtur.
Annan träning som kan bytas ut, läggas till - badmington, simmning, cyklning,
Det viktigaste är att du rör på dig minst 2 timmar per dag.

TRODDE JAG VAR EN ENSAMVARG

Har alltid trott att jag var en ensamvarg, att jag inte klarar av sällskap allt för länge. Nu sitter jag här ensam, i min nya lya och allt är så tyst. Funderar och kommer på att enda anledningen till att jag kör iväg människor eller tackar nej till tillställningar är för att jag vill gå på min diet eller inte riskera att missa en träning. Hur sjukt är inte det?
Sällskap är precis vad jag behöver, så jag lär mig att äta normalt. Inte banta och sen hetsäta. Utan äta som alla andra. Och träning behöver inte vara överdriven. Inte två gånger om dagen som jag tror är nödvändigt.

FAN VAD JAG VILL ATT NÅGON SKA SE MIG

Fan vad jag vill att någon ska se mig och berätta för mig att jag duger som jag är.
Jag vet att jag måste tro på mig själv innan jag kan tro på någon annan.
Är så trött på att få nobben. Jag vill så gärna.
Har senaste veckorna varit så öppen som möjligt för att träffa någon, men när det går åt skogen.
När jag blir sårad igen. Då vet jag inte om jag orkar. Försöker tänka att det är värt det.
Att jag lär mig på vägen. Att jag är närmare att träffa någon om jag är som jag är nu än om jag stänger in mig.
Att det kan vara värt att få känna upprymdheten även om den sedan trycks ner av sorg och övergivenhet.
Jag önskar att det kunde vara du som såg mig för den jag är, att du gillade mig.
Men vad är jag i jämförelse till dom snygga OCH roliga? Inte mycket, det vet jag.
Min insida litar jag på, men jag har inte båda delarna, och då verkar det inte gå...

ÄR DET JAG ELLER ÄR DET DU?

Jag föll pladask. Jag faller alltid pladask.
Nog för att jag då känner pirret. Att någon där ute kanske tänker på mig.
Men så är det som alltid. Är det jag som inte är tillräcklig, eller är det du som inte vågar?
Dem sa hur du såg på mig, jag tänker på det vi sa.
Men på pappret finns allt det där andra, dina andra blickar, din frånvaro.
Ett papper som ligger på bordet framför mig, som jag bara vill skrynkla ihop till en boll och kasta iväg.
Men på något sätt så får jag för mig att det är jag som skrivit det. Det är mitt fel.
Jag är inte tillräcklig för att du ska vara närvarande. Är det du eller är det jag?

TANKAR I FUCKING FOKUS


Everytime I see your face its like you see me, the pathetic thing I have become. What would you think I you saw e here and now? pitty? regret over how you could be in to me? Or would you, witch I hope so fucking much.. se me, trough all the bad.. and the person I'm but not letting out. Some people can se me, I wich you could be one of the..



This is how I look to myself. Nothing left.


NÄR DET GÅR BRA GÅR DET DÅLIGT

Vågar knappt skriva att det gått 2 bra dagar nu. Känns som att så fort det går bra så sätter jag sådana krav på mig själv. Att klarar jag detta så måste jag också klara mycket mer.
Har tränat och försöker testa lite nya grejer, variation. Ska träffa några kompisar i veckan vilket jag egentligen inte alls vill men det är en del i programmet, att komma ut och umgås, inte hamna hemma i sin ensamhet.
På torsdag är det dags att träffa psykologen igen! Känns bra!
Ciao

TÄNK IFALL NÅGON SA DE ORDEN TILL MIG. KANSKE JAG INTE SKULLE TRO DEM.


Sprucka fingrar och flagnade nagellack.
En människas liv men en hud utan färg.
En inre kamp om att överlista det yttre.
Spegelbild, en pöl.
Att höra livet från rummen utanför mitt.
Människor som inte tänker som jag, hur gör dom?
hur klarar man en dag utan att bryta ner sig själv?

BLOODY SUNDAY

I’m fading away. Crying and swimming through it. Down, down to the bottom of me, and life. What is going to bring me up? Who?

 

You?

Me?

Or someone new?

 



PROFESSIONELL HJÄLP

I torsdags var jag hos en psykolog inne i stan. Känns så fruktansvärt bra att få hjälp igen. Även om det kommer ta tid så kommer jag bli frisk. Har försökt på egen hand hela hösten, men fokuserat på helt fel saker. Nu kommer jag bli frisk, men hjälp av min psykolog och programmet jag ska följa. Det är ett KBTbaserat program för att bli frisk från hetsätning, har gjort de förut och då blev jag nästan frisk men sen slutade jag och tappade kontakten med allt. Så nu ska jag köra igång med det igen. Har trott att jag följt det själv men nu när jag läst igenom det igen så märker jag att det är dom viktiga bitarna jag missat.
Det viktigaste är att inte lägga all fokus på viktnedgång, utan att bli frisk, då kommer kroppen att söka sig till sin normalvikt, och genom alla uppgifter jag gör, så märker jag att all min fokus läggs på hur smal jag vill bli. Istället för att tänka på hur jag vill leva mitt liv!!
Boken:

DAGS ATT GLÖMMA?

Bara en glimt, en liten rysning, ett sug i magen. Det var allt jag ville få. En vink om att du fortfarande fanns, ett sms. Hos mig finns du varje dag, varje timma, i varje dröm. Det jag undrar allra mest är om jag finns hos dig?
Jag skickade ett meddelande, väntade, blundade, och så kom ett svar. Bara ett svar, ett par ord fick suget i magen, rysningarna i hela kroppen att komma tillbaka. Den underbaraste känslan i hela världen. Känslan jag velat känna hela hösten. Den pirriga, nervösa, förväntansfulla förälskelsen. Men så... finns det något emellan oss, något som inte räcker fram, känslan jag minns alltid fanns där, känslan av att jag inte räcker till, du är den där perfekta och jag är alldeles för vanlig tjej, som min humor du inte förstår. Humor är det jag alltid letar efter, det är det bästa jag vet. Och igår när du inte förstod, mindes jag hur det var hela våren, när jag inte riktigt kunde vara mig själv, för du var inte på samma plan... Det känns så rätt, du är rätt, men ändå så fel?



TILL ALLA UNDERBARA DOKTORER

Jag är ju diabetiker och är på gång att lämna ungdomsenheten på sjukhuset för att börja gå på vuxenavdelningen. Det är faktiskt riktigt jobbigt. Har gått på avdelningen sedan jag var 11 år och träffat samma sköterskor och doktorer under dessa år. De är så underbar, de lägger ner hela själen till att få mig att må bra! Idag satt jag flera timmar och pratade med min läkare om min ätstörning. Hon lyssnade, jag kunde prata ut, hon ville verkligen hjälpa till. Kom med konkreta tips och kloka ord om livet!!

En sak hon fci mig att förstå, jag som bara tycker att jag blir mer misslyckad för vardag som går, är att jag nu är närmare att bli frisk eftersom jag nu ser det som ett riktigt problem. Jag letar efter nya lösningar och har på riktigt fattat att detta inte fungerar längre!
En annan sak som känns väldigt viktigt som jag försöka lägga bakom mig, inte tänka på för att det är så ångestdrabbande är just min diabetes. Den har fått ta så mycket stryk senaste månaderna när jag inte orkat ta hand om den, struntat i att ta prover, bara ätit och inte anpassat medicinen! Måste tänka på min framtid, vad mina dåliga värden gör med min kropp, vad so kommer hända med mig några år framåt om jag inte sköter mig!!

DET ENKLA SVARET

Varför vill du bli fri från din ätstörning?

- för att jag vill leva...

GRATIS ÄR BRA

Finns en massa yogapass på youtube som är full längd. Provade den här alldeles nyss och det var riktigt skönt!


Min Hälsoresa innebär att bli väck från hetsätning, matångest och 10 kilos övervikt! Följ med!

Startvikt: 71 kg
Målvikt: 60 kg
Viktnedgång sen start:0 kg

Om

Min profilbild

RSS 2.0